1100-1200 talet: Omkring mitten av 1000-talet gick Nordens forntida kultur under.  Missionärer från kristna länder kom för att predika den nya läran och för att göra vikingarna något mer civiliserade.  Med missionärerna kom kyrkorna och så småningom klostren.      Exakt när Bosjökloster grundades vet ingen idag men det var på 1080-talet som Benediktinerorden började uppföra sitt nunnekloster vid Ringsjön.  Startkapitalet hade man - enligt gamla uppgifter - fått när hövitsmannen Tord Thott donerat sin egendom till kyrkan.  Det första dokument som omnämner Bosjökloster skrevs av påven Lucius III året 1181, i vilket han bekräftade klostrets privilegier.      Det nya klostret fick en god start.  Unga flickor, som valt att bli nunnor, kom från alla delar av Skåne upp till Bosjökloster, som då låg på en ö, eftersom Ringsjön hade mycket högre vattenstånd än nu.      I flera herdabrev, som utfärdades inte bara av påvarna utan också av ärkebiskopar och biskopar, förklarades, att den som visade välgörenhet mot nunnorna skulle få syndernas förlåtelse.  Dessa brev gjorde att det blev vanligt att förmögna människor donerade till klostret, som blev allt rikare.
1300 talet: Klostrets egendomar växte, och Bosjökloster fick ett allt bättre anseende.  Fler och fler unga kvinnor sökte sig till klostret.  Men nu var det inte like lätt att komma in där som under det första århundradet.  Den goda viljan att bli nunna räckte inte för att bli upptagen i klostret.  Kvinnornas familjer måste ha med sig stora gåvor för att deras inträdesansökan skulle beviljas.      Av donationsbreven framgår, att riddaren Björn Svensson i mitten på 1300-talet var tvungen att pantsätta 7 1/2 hemman för att få in två döttrar i klostret.  Dessa ekonomiska krav gjorde att Bosjökloster fick karaktären av en institution, som var öppen i första hand för adelns och de förmögnaste skåningarnas döttrar.  Nu var det inte enbart de flickor, som ville bli nunnor man sände till klostret.  Det hade också i stor utsträckning blivit något av en skola för unga flickor, som ville lära sig ett gott sätt.      En uppteckning från medeltiden visar att Bosjökloster en tid ägde inte bara det mesta av jorden i grannskapet utan hade egendomar i Malmö, Landskrona och Kristianstad och dessutom många hemman utspridda över större delen av Skåne.  I klostren i Malmö tittade man litet snett på Bosjökloster, eftersom många malmöbor föredrog att donera sin egendom till benediktinersystrarna i stället för att skänka den till hemstadens kloster.      En tät ström av syndare, som ville ha förlåtelse, vallfärdade i några århundraden till klostret vid Ringsjön.  Det fanns papper på att besökte man klostret flitigt, hade man stora möjligheter att få dra streck över begångna synder.  1363 slogs det fast att den som kom till Bosjökloster och visade uppriktig ånger över de felsteg han eller hon gjort fick 40 dagars avlat.	Bosjökloster under medeltiden enligt en teckning av Rosenberg