När Måns fyllde fyra år fick han en akvarellåda av sina föräldrar. Den fick följa med när han senare började skåda fåglar längs Östersjöns stränder. Han ritade vad han såg - en flock vilande grönbenor, en tornfalk i toppen av en enbuske eller en drillsnäppa på en övergiven stenbrygga. Sedan dess har målarlådan följt honom, till halvöknar, fjäll, lavafält, åmynningar, regnskogar och isfyllda fjordar.
Nu för tiden målar Måns mycket på Skånes stränder och i hagar och skogar kring hembyn Röstånga. Han hittar en strandskata som letar efter sandmaskar eller en räv som följer en doft i vassen. Han tittar och ritar, håller några skisser i gång samtidigt och jobbar sig fram till en studie som skildrar naturen utan att vara alltför detaljerad.
Måns har haft fem uppdrag som expeditionstecknare på Svalbard, och uppdragen var fantastiska med det högarktiska landskapets vidder och ljus. Nyfikna stormfåglar flög fram till båten för att ta sig en titt och återvände sedan till sin outtröttliga segelflykt över Grönlandshavet. Valrossar dåsade på stränderna och fjällrävar letade efter uppsköljda krabbor, men den mest minnesvärda upplevelsen för Måns var den första isbjörnen. En gul prick rörde sig längs stranden på andra sidan fjorden. Den kom närmare, la sig på en udde som stack ut ur isen och kunde lätt avbildas från båten. Björnen hade en måltid att smälta och blev en lysande modell.
Måns målar också människor, och när han försöker få ner kroppsform och rörelser på papper innan modellen ger sig av får han en del löst klotter i skissboken, medan han skaffar sig kunskap om modellens anatomi och väsen. Även om upptäckarglädjen är den verkliga behållningen kan skisserna ibland också komma till nytta och bli frön till mer genomarbetade verk. I ateljén tar han fram ett akvarellpapper eller en linneduk och några utvalda skisser och foton. Han vrider och vänder på färger och former för att få fram det första intrycket av upplevelsen.